| Handling |
Paria, en pjäs om brott och straff eller – icke straff. Paria = utstött, illa ansedd.
Strindberg! Hans pjäser har spelats otaliga gånger, de har analyserats, tolkats, omtolkats, många upp-sättningar har moderniserats, så många tråkigt konventionella och så många lysande uppsättningar redan gjorda . Så nött, så skavt! Och ändå vill vi spela detta Strindbergs drama. – Hur ska man kunna göra denna text begriplig för dagens människor? – Är Paria en pjäs, som är aktuell idag?
Så gick tongångarna, när vi satte oss ner för att börja arbetet med Paria. Ska vi göra en modern version, där pjäsens båda vetenskapsmän från 1800-talet blir tex. ”finanshaj” kontra småtjuv på 2000-talet ? Då skulle kanske det strindbergska språket och tidsandan gå förlorad. Vi beslutade oss för orginalet. När Strindberg skrev Paria, för övrigt efter en novell av Ola Hansson, hade han läst filosofen Nietzsches teori om ”över- och undermänniskor”. Strindberg influerades av denna teori; därav problematiken i pjäsen. Och att prob-lematiken inte är förlegad var alla överens om; är vissa människor mer värdefulla än andra? Har ”nyttiga” människor ett större existens-berättigande än andra, ”onyttiga”, tärande? Är vissa brott mer försvarbara, när de inte drabbar oss vanliga, hederliga, samhälls-ansvariga människor, utan bara såna där- ”onyttiga”?
Sånt pratar vi helst inte om, men hur agerar vi. Var så goda, så här blev det!
Fru G regissör
|
