Låt skägget växa

Kabarén växte fram i samtal med en grupp av Teaterföreningens kvinnor i åldern 50-70 år. Den bygger delvis på deras erfarenheter av och funderingar kring att åldras som kvinna i vår tid, delvis på fria fantasier av manusförfattarna.

Publiktrycket var enormt. De tio planerade föreställningarna var slutsålda två veckor före premiär och det spelades fyra extra föreställningar.

Så här skrev ATRs tidskrift Teaterforum:
”… en skön samling korta scener om glädje och sorg, om ilskan över att pensionsförsäkringen kan vara dyrare för en kvinna för att hon lever längre än en man, om vådan att åldras som kvinna i ett ålderssegregerat samhälle. Högt tempo, spelglädje, sång och musik…” Publiken skrattade och grät – och kom tillbaka för att se föreställningen igen. På spegeln i foajén kunde de sätta upp klisterlappar med sina tant-förebilder. Bland de hundratals lappar som sattes upp kunde man bland annat läsa: Moster Gerd, en jäkel på facebook och småkakor!