Spelperiod 14 mars – 3 maj 1997

Musik: Bengt Olofsson
Iscensättning: Catarina Gnosspelius
Scenografi: Torbjörn Isaksson, Lars-Erik Hedendahl
Kostym: Sven Lundén
Ljus: Tone Lyche
Ljudteknik: Joachim Widfeldt, Kristian Stråth
Mask: Petra Blomquist
PR-ansvarig: Bo Lundvall
Design: Helena Svensson, Jonas Andersson
Producent: Karin Kjellberg

En träkåk från 30-talet i Kallhäll. Gamla Folkets hus. Där spelas fram till den 3 maj den fornengelska hjältedikten ”Beowulf” från troligtvis 700- talet, i nyskriven musikalisk gestaltning.

Små teatrar är trevliga. Är dessutom en iscensättning med amatörer yrkesmässigt gjord blir det ännu bättre. Man blir varm i hjärtat av att 40-talet medverkande förenas i denna helgjutna kraftansamling. Den yngste är 12. Den äldste 60.

Bakom projektet står Föreningen för teater och dokumentation i Järfälla. De har varit aktiva i många år. Tidigare produktioner har till exempel varit ”Kriget om källan”, ”Johanna från Kallhäll” och ”Sop-Operan”.

HJÄLTEDIKTEN

”Beowulf” finns bevarad i en något brandskadad bok. Men det mesta är kvar, 3182 rader. Över 1000 av dem förmedlas av ensemblen i Björn Collinders översättning. Hjälten kämpar mot ett människoätande vidunder, sedan en häxa och dör till sist av drakblod. Olika personer i ensemblen iklär sig den dygdige och hederlige ädlingen Beowulfs gestalt. Regissören Catarina Gnosspelius haller uppsättningen i ett konsekvent stilfullt, oftast lugnt koreografiskt grepp, utnyttjande hela rummet. Resultatet har blivit som en meditation på en och en halv timme utan paus mitt i en tidlös känsla, förenat med något magiskt urtida som kretsar kring människans hjälplöshet visavi ödet.

MUSIKEN ÄR AV Bengt Olofsson, son till Radiosymfonikernas förre cellist Åke Olofsson. ”Beowulf” är hans första stora verk. Olofsson har skapat en ytterst stämningsfull bruksmusik. Han tar ut svängarna, gillar mäktiga klanger och rogivande ljudmattor. En orkester på tiotalet personer spelar gitarr, violin, klaviatur, och flöjt. Slagverket är ofta i rituell verksamhet.