Spelperiod: 16 mars – 11 maj 1996

Manus och regi: Cannie Möller
Musik: Joachim Widfeldt
Scenografi: Torbjörn Isaksson, Lars-Erik Hedendahl
Koreografi: Gunilla Åberg
Produktion: Bo Lundvall
Affisch: Hans Sohlström
Produktionen stöddes av bland andra ABF Norra Stor-Stockholm, Kultur och Fritidsnämnden i Järfälla, Civildepartementet och Allmänna Arvsfonden

Ett drömspel om våld och vilsna själar

Under den rubriken skriver tidskriften teaterforum (2/1996) om pjäsen:

”- Pjäsen är ett drömspel, och samtidigt en realistisk story om två barn som skiljs åt när de är små, berättar Cannie Möller.

Det handlar om Kain, den utagerande och farlige och systern Märit, den självdestruktiva, som ser sig själv kall som en fisk, med ett hjärta av sten. Tyst väntar hon på att ”kärleken” ska komma och rädda henne. Bägge är övergivna och glömda, skilda åt sedan den tidiga barndomen när Kain kastat en brinnande tändsticka i systerns babykorg.

Handlingen genomsyras av smärta och utspelas på en station i sönderfall, där tågen går som de vill. Där finns spärrvakten, en administratör av ödet, som Cannie kallar honom. Han håller ordning på olika ”spärrar” och på flaskflickan som samlar skräp och hjälper människor att försvinna i en stor säck. (…)”

Dagens Nyheters recension (Pia Huss DN 95-04-20) innehöll både ros och ris men den avslutas med orden

”ett mäktigt och väl förankrat samarbete mellan professionella och amatörer.”