Spelperiod: 6 oktober – 17 november 1989

Manus: Cannie Möller
Regi, körinstudering: Catarina Gnosspelius
Musik: Lasse Dahlberg
Musikarrangemang: Bengt Olofsson
Scenografi: Torbjörn Isaksson, Lars-Erik Hedendahl
Produktion: Åsa Hansson Gyllenberg
Affisch: Lars-Erik Hedendahl
Produktionen stöddes av bland andra Utrikesdepartementet, Järfälla kommun, ATR och ABF.

Förbluffande tät teater av amatörer

EN TRÄKÅK från 30-talet i Kallhäll. Det gamla folkets hus. Där spelas nu ”Kriget om källan” – musikteater med text av Cannie Möller och musik av Lasse Dahlberg.
Små teatrar är trevliga. När dessutom scenbilden och ljussättningen är yrkesmässiga är det ännu bättre.

Och ibland sker det konstiga att man kommer människorna närmare inom amatöristiska ramar än när man tittar på de professionella teatrarnas durkdrivna föreställningar. Det finns en del amatörer som i själva verket skulle kunna bli professionella bara de ville och en del professionella som egentligen är dilettanter.

Alla dessa amatörer spelade på gott och ont med ett stort allvar. De brydde sig inte om ifall en textpassage var naiv eller förnumstigt författad. helhetsintrycket blev att föreställningen var förbluffande tät och satt tekniskt bra genom regissörens Catarina Gnosspelius kvalitativa effektivitet.
Det är föreningen för teater och dokumentation i Järfälla som satt upp ”Kriget om källan”. Tidigare har de låtit tala om sig med bl a ”Johanna från Kallhäll”, I Stortjuvens år”, ”Momo eller kampen om tiden” och ”SopOperan”.

TVÅ BYAR lever lyckliga med varandra tills den gemensamma källan sinar helt. Då utbryter krig. I pjäsen ställs en human linje mot vapen i hand.

I allegorisk form handlar det om de alltmer bristande naturresurserna. Och med tanke på att jordens befolkning ökar med en kvarts miljon människor om dagen är det inget oviktigt ämne.

Några lösningar ges dock inte, och hur skulle man kunna göra det. Hur man utnyttjar människors engagemang och styr oreflekterade känslor lyckas Cannie Möller greppa. Däremot benas de slutgiltiga konflikterna inte upp. författarinnan gör det lätt för sig genom att låta regnet komma från ovan och därmed återge källan dess vatten. En belysning av ansvarsfrågan, t ex en uppgörelse med de människor som samlats kring den krigsförordande härledaren, äger aldrig rum.

Lasse Dahlbergs musik blandar kärnfull kampmusik med lyriska passager. körsång växlar med instrumentalt illustrerade avsnitt, spelade av sju musiker. Det är en god och stämningsfull bruksmusik som passar bra till texten genom att stödja.

Föreställningens effektivitet och tydlighet gör den lämplig även för yngre människor. Repriser på onsdag och lördag denna och nästa vecka.

Marcus Boldeman