Spelperiod: 8 mars – 10 april 1987

Manus: Bosse Håkansson
Regi och bearbetning: Claes-Göran Turesson
Musik: Dag Palm, Bengt Olofsson, Mats Frisk
Scenografi: Lars-Erik Hedendahl, Carl Henrik Johansson, Helena Svensson, Åke Söderkvist, Mia Elfvelin, Torbjörn Isaksson, Claes-Göran Turesson, Bo Lundwall, Hans Lindberg m fl.
Ljus: Åke Enbom
Kostym: Christina Söderkvist, Britt Månsson, Anna-Greta Sohlström, Åsa Stentoft
Mask: Anna Lundin, Krister Lövgren, Terese Nyborg, Sirpa Månsson, Maria Hård af Segerstad
Produktion: Monica Leksell
Affisch: Torbjörn Isaksson

Teater i tiden

Föreningen för teater och dokumentation i Järfälla spelar ”Momo eller kampen om tiden” efter Michael Endes bok med samma namn. Scen och centrum för föreningen är Gamla Folkets hus i Kallhälls villastad, fyra mil norr om Stockholm.
Föreningen har sju år på nacken. Den har storpjäserna ”Spelet om Johanna från kallhäll” och ”I Stortjuvens år” bakom sig och en ny storproduktion på gång. Det blir musikteater om sopor! Sop-operan är namnet.

Regissören Claes-Göran Turesson, som tidigare jobbat på Göteborgs stadsteater är den enda professionella hjälpen, i övrigt idel amatörer. Vuxna och barn, som tillsammans lär och spelar teater av hjärtans lust. Momo är en lokal angelägenhet, men den är också ett mycket gott exempel på den nationella rörelse, amatörteatern, som under senare år vuxit sig så stark att man kan betrakta den som en viktig del av samhällsutvecklingen, Amatörteaterförbundet och amatörteatergrupperna i landet samlar nu bårtåt en halv miljon människor.

Oanade krafter

De flesta amatörteaterföreningar fungerar liksom föreningen i Järfälla i studiecirkelform. Någon grupp ägnar sig åt dräkter, andra åt scenografi, musik, manus och regi, ekonomi och administration, Så möts människor från skilda förhållanden i ett gemensamt intresse och arbete. De enskilda människorna, liksom kollektivet som helhet, upptäcker att de/det har oanade krafter och förmågor. Gamla Folkets hus i Kallhäll vibrerar av skaparkraft och glädje. För en utomstående är det högst påtagligt. Detta måste ha varit en av grundtankarna bakom 1974 års kulturpolitiska riksdagsbeslut om ”kultur åt alla”.

Det som imponerar mest i Momo är dräkterna och sminket. inte minst vad gäller de otrevliga små grå tidstjuvarna. Imponerande är också musiken, komponerad och framförd av lokala förmågor. De medverkande är säkra i sina roller och vad gäller barnen skulle de vilken dag som helst kunna uppträda på någon av huvudstadens scener . vilket säkert flera av dem kommer att göra så småningom. Talangscouter har mycket att hämta ute i Järfälla.

Föreställningen är drygt två timmar lång och den skulle vinna mycket på att stramas upp och få en fastare form med en tydligare viljeinriktning.

Vad handlar Momo om? Den handlar om tiden och vad vi gör med den. Grundtanken är: Tid är inte pengar, tid är liv. Tänkvärt och engagerande, framfört på ett roande sätt. Momo är en pjäs i tiden på många vis. Den spelas nu också av bland andra amatörteaterföreningen Maneten i Nacka
Inga-Lill Valfridsson.